Den 9 april var det ett stor event med den väletablerade trumslagaren Simon Philips (behöver han en presentation?) som huvudnummer samt Slagverksteatergruppen Komodo och fantom trumslagaren Morten Løwe Sørensen som uppvärmning på Lorensbergsteatern i Göteborg. Med över 700 glada trumfantaster i publiken, i en sprängfull teater med fantastiskt ljud och ljus, var hela evenemanget långt bortom bara en lyckad kväll. Det var en succé högt över vad någon hade förväntat sig.

Dagen började ganska tidigt med att vi mötte upp Simon och Mitch Odanaka -från Tama i japan- på Landvetter flygplats och körde dem till deras hotell vid sidan om Lorensbergsteatern. Simon visade sig vara en väldigt trevlig, pratglad, men väldigt bestämd, snubbe. Han hade bra koll på Göteborg och berättade om när han varit här tidigare på diverse turnéer.
Redan då hade trumteknikern Bo Emanuelsson börjat bygga upp Simons trumset. Ett Tama Starclassic Bubinga som anlänt i stora pappkartonger på teatern.


Samtliga bilder är klickbara för förstoring

Hela trumsetet byggs upp på en stor träskiva (som ligger på ett trumpodium) där alla ställ, pedaler osv är utmärkt med en silverpenna exakt var allt skall stå.

Sakta men säkert kommer alla trummor på plats och ett gigantiskt trumset börjar växa fram. Det är bara att konstatera att med en sån här riggtid för bara trummorna så skulle man inte få många jobb med coverbandet på lokala pizzastället.

	Bastrumma	24x15	x2
	Puka	10x7
		12x9
		13x10
		14x11
	Golvpuka	15x12
		16x13
		18x14
	Virveltrumma	14x6,5	SP1465 Monarch virvel
		12x5	SP125
	Octobans		7850NYL
	Gongbass	20x14

Som sista moment innan alla mickar åker upp kommer alla cymbaler på plats. Samtidigt håller Morten på att bygga upp sitt glittriga Starclassic (Performer Hyperdrive i Cobolt Blue Burst. Red. anm) ute på högerkanten på scen. Mitt tränade spionöga fångade att Morten körde med Evans nya svarta Onyx skinn på sina trummor. Det är svårt med sånt där för en dum gitarrist som jag, ett trumskinn är ett trumskinn är ett trumskinn, liksom. Men Morten tycktes imponerad av soundet som enligt honom var öppet men ändå fylligt. Jag kunde bara hålla med.

När Simons set står klart kommer Mitch från Tama och börjar montera alla mickar på trummorna. Simon kör sin egen mix av trummorna. Jag lyckades inte lista ut om han bara kör sin egen monitormix eller om det är så att han kör en färdig trummix ut till utljudet, men det är en trolig gissning på alternativ 1 och allt skall kopplas efter ett givet schema.

Lagom till att Simons set står klart och Simon skall komma in för soundcheck verkar även Morten fått sitt set klart.

När jag säger soundcheck så menar jag verkligen soundcheck. Det här var rätt långt ifrån ”jo, det hörs något när jag slår på trumman här, nu tar vi en öl”. Simon började med att finjustera så att allt stod 100 % rätt (Simon är killen i den gröna tröjan). Simon var inte nöjd med klangen i några av trummorna och började byta skinn i ett rasande tempo. Ännu fortare gick det för honom att stämma upp trummorna igen. Väldigt imponerande att se.
Överhuvudtaget var det grymt imponerande att se vilken otrolig koll han hade på sitt sound även ut i PA. Han gick själv ut till mixerbordet och gav direktiv på hur han ville ha det. Snacka om lyx att ha kommit på den nivån att man kan säga till ljudtekniker hur han skall göra.
Simon var den förste som märkte att det var fasfel i monitorsystemet efter att ljudteknikern bara sagt ”can you hear me now” en gång. Kul med musiker med koll på sina öron, och monitor systemet fick kopplas om.

Efter soundcheck med Simon gjorde Morten och Komodo var sin kort ljudcheck. Simon ville spela igenom lite låtar för att vänja sig vid ljudet. Under en lång stund verkade det som Simon bara satt och tittade på en trumpinne, som om det var en Alien som plötsligt landat i hans hand. Kanske någon form av tankeöverföring ägde rum ”nu gör du som jag säger pinne, annars knäcker jag dig”, jag vet inte, men det var spännande att se.

Soundcheck var över och allt stod klart. Det återstod bara att tömma scen från lådor och annat bråte. Simon gick tillbaka till sitt hotellrum och Morten tog igen sig på soffan backstage.

 
Teatern började snabbt fyllas med folk så fort dörrarna slogs upp.

Klockan sju drog kvällen igång med att konferencier Per Burström från Crafton hälsade alla i publiken välkomna och presenterade kvällens första framträdande, Komondo. Dom gjorde ett bejublat framträdande med en lyckad blandning av rytmik och komik.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig, men blev verkligen positivt överraskad. Fantastiskt att kunna få ihop slagverk till underhållning som nog min mamma skulle gilla. Respekt.

 
Efter Komondo var det tid för Morten Løwe Sørensen. Ett större stilbyte är nog svårt att hitta. Morten spelade några låtar med sitt nya band Avalanche. En extremt tekniskt driven rå metal. Morten har en otrolig teknik och det ser ut som om han inte gör något alls, men den man hör gör en mörkrädd. Det ser så lätt ut när han spelar att man nog måste ha kommit en bit på vägen själv för att förstå vad det är för grejer han dundrar iväg.
Väldigt imponerande att se och höra och jag hoppas jag får höra mer av honom.

 
Hur duktiga de andra än var, och det var de, så skall det nog ändå ärligt sägas att publiken var där för huvudaktens framträdande. När Simons set rullades ut i pausen flockades det folk vid scenkanten för att kolla närmare. Trummisar är nog ändå ett litet snäpp nördigare än oss gitarrister - vi blänger på grejer efter gigget, aldrig före.
När Simon började, efter en kort presentation av Per, var scenen mycket smakfullt ljussatt och allt såg snyggt och effektfullt ut. Väldigt kul att se en clinic med sånt ljud/ljus.

 
Simon blandade låtar, trumsolo och prat om allt mellan bastrumma och cymbaler. Han var väldigt bra på att snacka och svara på frågor utan att bli seg och långdragen, man märkte lite inslag av engelsk humor lite här och där, och det är alltid trevligt.

 
Efter sin clinic tog sig Simon tid att signera foto, skivor, trumskinn och allt annat som många tagit med sig. Han sippade lugnt på en kall öl och tog sig tid att svara på frågor och prata lite strunt. Han var verkligen en ”nere på jorden vanlig kille” och kön för signeringen blev lång. Extra kul att se åldersvariationen i autografkön.

 
Jag tror jag kan prata för alla som var där och säga att det nog inte var en enda som lämnade Lorensbergsteatern denna kväll som inte var mer än nöjd med vad de fått för sina biljettpengar.
Helt enkelt en störtskön kväll i trummornas tecken. Det känns som om vi behöver ett nytt stjärntecken, jag röstar för att vi byter ut väduren -det är ju ändå ett rätt så trist tecken- mot trummor. Trummornas tecken!
En sista tanke slår mig, hur många trumslag kan man höra på en kväll innan man får nog? Svårt att säga, men om man kollade på ansiktena på publiken som gled ut i Göteborgsnatten så verkar det vara väldigt, väldigt många slag. Jag tappade räkningen efter Morten.

Jag kommer självklart registrera mig på Craftons hemsida så att jag inte missar kommande evenemang!!!

Text & Bild
- Magnus Olsson
www.magnusolsson.com